ambivalens delux

2011-08-19 ♥ 10:36:37 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (0)

Men gud jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra med mitt liv. Plugga eller inte plugga? fan de börjar närma sig. Skolan börjar på onsdag. Gaaaaah, det är ju ett jädrans dilemma.
Hjälp tack!


lack of morals?

2011-03-17 ♥ 09:02:38 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (0)

Jag är snäll, det är jag. Har alltid sett mig själv som otroligt vän vän och omtänksam människa.
Men en sak jag har lärt mig av att läsa bloggar och sitta på FL. Är att jag är fan ganska luttrad och kall i livet i övrigt.

Tex: Diskussion om otrohetsiten Victoria Milan:
Alla: Skandal! Hur kan man få tjäna pengar på något som gör att man sviker de man "älskar", sårar människor, krossar familjer?! Nej nej! det skall förbjudas!
Jag: Alla vuxna människor får ta ansvar för sig själva. Så länge man inte fysiskt skadar någon annan mot deras vilja. Att man tjänar pengar på andras hrm, "snesteg" är bara smart. Heja fri företagsamhet!


undra hur det kommer sig egentligen?


nu rensar vi luften!

2011-02-25 ♥ 23:50:00 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (0)

och det känns så skönt.
Detta behövdes för oss båda. Tror jag i alla fall. Ja behövde de då alla gånger.
Nu vet jag och kan gå vidare.
M om du läser. Jag är kvinna nog att inse när något inte är mitt längre och kliver härmed åt sidan.


så jävla pedagogisk, not

2011-02-24 ♥ 13:05:49 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (1)

jag är kanske inte världbäst på att argumentera. Jag tappar ganska lätt tålamodet och är ofta nära till att sjunka till personliga påhopp och lite härskarteknik, tex "men lilla du du måste väl förstå att"
Och det vill jag absolut inte, dels för att jag vill inte kränka människor, hur udda åsikter de än har. Dels för att jag känner att jag inte bygger mina argument på solid grund. Det är väldigt lätt att tappa förtroende för någon som lägger in personliga påhopp i en debatt. Nej fakta och förklarning är bäst.
Men jag är inte så jävla pedagogisk heller. Är dåligt som fan på att förklara vad jag menar och blir skitsur när man inte fattar vad jag menar direkt. Löser oftast det med att säga exakt samma sak igen, fast lite högre, lite hårdare, och gärna peka också.
Like a friggin jackass.

Men, nu har jag insett, internet är fan bäst, jag behöver inte ens argumentera. Jag "gillar" och delar på facebook, länkar intressanta blogginlägg, kommenterar och hänvisar till vad andra formulerat så mycket bättre än mig.
Idag har jag suttit vid facebook och donat hela dagen tammesjutton.
Jag har blivit facebookaktivist.... gulp..


missbruk

2011-02-19 ♥ 12:18:00 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (0)

Vad är egentligen ett missbruk, till skillnad från bruk.
När behovet påverkar vardagen, skulle jag vilja säga.
Tillexempel när man inte är nykter i arbetet och därför ej kan sköta det korrekt. (även om man sköter sysslorna som man ska så begår man ändå tjänstefel genom att vara påverkad)
Eller när man stjäl från närstående för betala spelskulder.
Eller när man knarkar med barn hemma.
Bara exempel, det finns tusen andra sätt som missbruk kan ha negativ påverkan på sitt eget liv men även på andras.

Men man kan även missbruka, mindre direkt farliga saker.
Tex matmissbruk.Otroligt farligt på sikt, och svårbrutet eftersom att vi behöver en viss mängd av det. Alcohol kan man ju utesluta till hundra procent om man lägger av, men maten finns överallt och vi behöver den.

Sen har vi ganska obetydliga missbruk.
Kaffe. Jag dricker kaffe varje dag, och har inte överhuvudtaget reflekterat över om jag skulle vara koffeinberoende. Men så missar jag att dricka kaffe en dag, och får en dödlig huvudvärk som är nästintill omöjlig att bryta. Första gången kopplar jag naturligtvis inte det till kaffet. Inte andra gången heller. Knaprar i mig tabletter men det händer inte ett skit. Dricker tom kaffe eftersom koffeinet hjälper till att ta upp värktabletterna fortare. Men nej.
Till slut fattar jag vad det handlar om. Dricker inte jag kaffe, minst en kopp men helst flera, innan huvudvärken kickar in (brukar vara vid tvåsnåret) så är det kört. När huvudvärken väl börjat så hjälper inte alla kannor kaffe i världen, antar att det är receptorerna som börjar skrika efter koffein och de värker väl sönder sig på nått vis så att när man väl får koffeinet så lugnar de sig men kvar är väl någon form av nervcellsträningsvärk. (OBS, min egen högst ovetenskapliga teori).

Ja, och inte kan man väl säga att ett koffeinberoende och medförlande kaffemissbruk är särskilt allvarligt. Men faktum är, att har jag ingen tid till kaffe en dag, eller helt enkelt glömmer att dricka(man kan tycka att jag borde va jäkligt noga eftersom jag vet om det här, men jag är en glömsk jäkel) så påverkar det minda studier och mitt arbete(när jag har något) för det är en migränliknande huvudvärk som inte är av denna värld. Så jag klarar inte av att göra det jag ska. Jag blir dessutom en gnällig jävel men dåligt tålamod så jag är inte världens bästa mamma heller.

(Vill påpeka att jag naturligtvis inte på något sätt vill jämnställa mitt kaffeberoende med tex alcohol eller drogmissbruk, jag ville bara ställa upp olika beroenden och titta på ett beroendes natur, banalt eller ej)


egentligen ska man bara vara tacksam

2011-02-18 ♥ 17:35:27 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (1)

Känner mig helt utmattad efter den här veckan full med sjukdom. Inte nog med att barnet har vattkoppor, han är även dunderförkyld med hosta. Så har det inte kliat så¨har det hostas så mycket sömn har det inte blivit.
Men någonting som känns ganska bra, är att även fast jag fuskat lite nästan varje dag med lchf, typ en godis, lite musli osv, typ en grej om dagen så sitter alla mina byxor jättelöst.
Så om jag bara kommer in i min nya lya och kan handla som jag vill så ska ja köra gärnet.
Dessutom har doktorerna konstaterat att min finaste caroline inte har cancer utan bara ofarliga cystor, så egentligen ska man bara vara tacksam och jävligt lycklig. Va fan skulle vi göra utan henne liksom.

Trevlig helg peoples!



leffebloggar

2011-02-15 ♥ 08:27:15 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (1)

Ofta ser man i bloggar föraktet för sk leffebloggar.
Å, visst nog fattar jag att det blir irriterande när komenterarena "ska vi lägga till varandra på bloglovin" eller "fin blogg, läs min!" kommer från helt ointressanta bloggar.
Men som tex jag, jag är ganska medveten om att jag har en extremt leffig blogg. Den kunde väl bli någolunda bättre om jag engagerade mig. Tex la in bilder. Och la ner tid på genomtänkta inlägg.
Men, jag orkar liksom inte och jag vet ju att priset jag betalar är typ inga läsare.
Men mest skriver jag för mig, faktiskt, visst vill jag gärna att folk läser men jag vet ju att jag inte lägger ut så mycket som ligger i människors allmänintresse.
Men jag länkar ändå alltid till mig blogg när jag kommenterar. För att jag tycker att det kan vara trevligt för den som får en kommentar att ha en möjlighet att se vad det var för slags person som lämnade den.
Det gör det jag säger verkligare.
Dessutom är det ganska terapeutiskt för mig att skriva i bloggen, det är inte samma sak som att skriva dagbok för att även om ingen läser så är vetskapen om att det jag tänker tycker och vill finns där ute, om någon skulle vilja eller snarare råka ta del av det. Det är det som är rensande för mig.


sociala spelet

2011-02-09 ♥ 09:13:54 | Kategori >> funderar | KOMMENTARER (0)

Fortfarande lite kris i livet, men jag funkar nu som vanligt för det mesta så kör på lite blogging :)

Pluggar för tillfället statsvetenskap på distans, 100% på internet.
Så seminarierna är med webcam och headset. Så jäkla pinigt!
Känner mig inte alls hemma på den arenan och kommer av mig så mycket när jag inte vet riktigt de sociala koderna.

Så är jag även i vanliga livet, ska jag in i någon ny miljö vill jag gärna veta av andra exakt vad man ska göra. Typ vart ska man hänga jackan, ska man hälsa på alla, ska man göra si  och så?
Annars hamnar jag som i något socialt koma där jag är så rädd att göra fel så jag gör ingenting alls istället.
Vilket gör att folk ibland får fel upfattning om mig.
När jag var yngre var det väl att de tyckte jag var bitchig och att jag trodde att jag var nått. Vet inte hur många jag lärt känna som sagt att "jag trodde du va så jäkla bitchig men du är ju verkligen supergo och snäll"

Nu för tiden har jag släppt lite på paniken runt i kring, jag tänker att det gör inte så mycket om jag inte säger något, folk bryr sig inte eller förstår att jag är blyg.
Men så fick jag höra att mina fd svärföräldrar tyckte att det var så bra att jag och exet separerade eftersom jag var så konstig, de tyckte att eftersom jag aldrig tex tog mat direkt ur kylen själv och sånt, fast de sagt att jag skulle känna mig som hemma, så ville jag nog bara bli uppassad på.

Så tänk på det när ni träffar folk som ni inte riktigt förstår sig på, det kan mycket väl bara vara osäkerhet eller blyghet.


RSS 2.0